Efter succéerna med ”Babble” och ”Songs that we all recognize” kommer nu äntligen jazzsångerskan Carin Lundin med uppföljaren ”Smulor och parafraser” - denna gång mestadels på svenska!
En jazzplatta med drömkompet Johan Setterlind,trp, Mathias Algotsson, pi, Erik Söderlind, gi, Mattias Welin och Daniel Fredriksson, tr.
Med osviklig timing, inlevelse och jazzkänsla sjunger hon här om vardagsblues i egna ”Kylskåpspoesi” och om drömmar i godnattvisan ”Himlen är av stjärnor full”. Och om längtan och nyfikenhet i Lill Lindfors ”Längtans Samba” och Ted Gärdestads ”Ramanagaram”. Lägg därtill ett par färska översättningar på ”I’ll be seeing you” och ”She’s funny that way”, en Anita Lindblom-hit och en fransk chansong, så förstår du att ”Smulor och parafraser” är en hörvärd upplevelse!
Så här skriver Carin själv om låtvalet: ”Gräv där du står” sa någon, och jag kände efter, hmm, jo… nog kunde jag hitta sånger att sjunga här, nära mig. I minnet, i nuet, i sömnen. I min skivhylla, i mina nötta sångböcker och bland mina kluddiga anteckningar.”
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Carin
Lundin
Songs That We All Recognize
Prophone/CMM
”Hon sjunger med en vibrerande innerlighet och hennes nära känsla för rytmiken
gör textningen levande. Några stora åthävor finns inte i hennes sång, hon är
snarare de små medlens mästare.
”Torsten Eckerman / LIRA
-----------------------------
I ”Love Me Or Me” och ”Pick Yourself Up” visar Carin vilken oerhört skicklig
sångerska hon är. Göran Engström / Smålandstidningen
------------------------------------------
” Carin Lundins röst är enkel – men väger tungt.
Är chosefri – men inte naken. Att använda sin röst på ett naturligt sätt - det
är konst det.”
Per-Henrik Cellton / Barometern-OT
-----------------------------------------
”Bland cd:ns utropstecken märks en svängig,
uppfriskande version av Ray Charles Ain’tThat Love, en känslig och hudnäraLittle
normal'> Girl Blue, och The Party’sOver, som sätter punkt för ett mycket tilltalande
album.”
Christer Borg / OJ
--------------------
”Mognaden i Carins sång är frapperande, utan överarbetningar
och till- gjordheter. Efter en tids bortavaro från jazzscenen markerar hon sin
klass där den personliga ut-strålningen plussar på berömmet.”
Göran Olson /Gefle Dagblad
--------------------------------
Av olika skäl har det varit tyst om sångerskan Carin
Lundin en tid. Tillsammans med trion Jan Lundgren piano, Mattias Welin bas och
Daniel Fredriksson är hon nu tillbaka. Med en välplanerad form och
genuint material spetsade med bra arrangemang finns det all anledning att lyfta
blickarna mot Carin. Kalla det gärna en lyckad come-back där hon utstrålar
ett artistiskt lugn som vinner gehör. Moget utan krusiduller ger hon sig
hän i melodier mestadels från den odödliga amerikanska sångboken
där hon får fram förtroliga stämningar med lyster. Jag
kan tänka mig Carin som måttbeställd för en intim klubb
där hon kan berätta sina storys. Nyckelordet utstrålning har
hon i sin hand. Bagen med låtar som I´ll Be Around, Ain´t
That Love, The Party Is Over och Pick Yourself Up bör inte hemlighållas.
Musikerna är ett föredöme i konsten att coacha en sångsolist.
Så här bra brukar rutinerade amerikanska komp agera med vokalartister
av klass. När Jan övertar solistrollen vankas jazzspel av högsta
potens. Med ett läckert anslag lirkar han fram harmoniska linjer som ibland
får mig att tänka på Duke Ellington. Speciellt i Carins melodi
Take Your Time Blues. Hans öppning på Love Me Or Leave är guldkantad.
Mattias bassolo i den gamla Lena Horne-hiten har också hög valör.
Daniels trumspel är en sedvanlig begivenhet.
GÖRAN OLSON JAZZLIFE 30/3
-----------------------------------
Bara
titeln gör en glad: sånger vi alla känner igen, få egna
kompositioner, däremot ”minor classics” i personliga tolkningar.
Hon är en lite annorlunda sångerska i Sverige, inte så hip
kanske som många andra kolleger på jazzscenen. Sjunger gärna
standards, lite lågmält men med stark intensitet. Det svänger,
man blir väldigt glad över att till exempel höra en så
fräsch version av Love me or leave me, bästa spåret. Men det
är lika mycket pianisten Jan Lundgrens skiva, han har gjort mycket bra
musik under åren men hans spel här är bland det bästa jag
hört, krispigt, sparsmakat, helt enkelt enastående bra.
SVEN MALM, Svenska Dagbladet 1 april 2005
--------------------------------------------------
Betyg:
4 (5)
Sångerskan Carin Lundin föddes och växte upp i Växjö,
men har under de två senaste decennierna bott mest i Stockholm. Hon har
hunnit bli 38 år gammal. Efter utbildning vid Musikhögskolan i huvudstaden
började hon sjunga jazz tillsammans med basisten Sture Nordin. Sedan har
det bara rullat på i jazzsvängen. Hon har sjungit med storheter som
Arne Domnérus, Bernt Rosengren och Roffe Ericson. 1996 började hon
skriva egna låtar och startade sitt eget band. Två cd-album har
hon bakom sig, båda kritikerrosade. Detta är hennes tredje. På
den nya skivan medverkar pianisten Jan Lundgren, basisten Mattias Welin och
trumslagaren Daniel Fredriksson. Som konvoluttiteln anger, handlar det om gamla
goda melodier som man skall känna igen. Ändå är det låtar
som man inte hör varje dag. Urvalet är emellertid gjort med omsorg.
Sköna ballader trängs med spänstiga swingmelodier. Två
nummer har Carin skrivit själv, långsamt suggestiva, Take your time
blues och Available. Över huvud taget tycks Carin föredra långsammare
tempon, gamla Them there eyes till exempel går ovanligt lusigt, men är
för den skull inte ett sömngångarnummer. Carin ser för
resten till att hålla intresset uppe skivan igenom. Hon sjunger med sensuell
touch, indelar perfekt, tycks ha jazzen i blodet. Som få svenska jazzsångerskor
kan hon verkligen gestalta en melodi. Det kunde som bekant även Ella Fitzgerald
och Billie Holiday. Carin står nånstans mitt emellan dessa fixstjärnor.
Högst njutbart på skivan är som vanligt också Jan Lundgrens
sparsmakade pianospel och Mattias Welins sjungande bas.
Stig Jonasson/ Smålandsposten Onsdag 9 Mars 2005
------------------------------------------------------------
JAZZ. Sångerskan Carin Lundin är gammal gamet och räds icke att tolka de gamla mästarna på sitt eget vis. Och lägg därtill två egna kompositioner i lite bluesigare stil. Det här är en läcker anrättning och att ha Janne Lundgren vid flygeln att luta sig mot är naturligtvis också en styrka. I ”Love Me Or Leave Me” och ”Pick Yourself Up” visar Carin vilken oerhört skicklig sångerska hon är. Helt klart är att hon inspirerats av de mera namnkunniga kollegorna Sarah Vaughan och Ernestine Andersson. Det här är hennes tredje CD sedan 1997 och det tackar vi för.
Göran
Engström / Smålandstidningen april 2005
-------------------------------------------------------
Betyg: 4 (5)
Äntligen!
Senast Carin Lundin gav ut en cd var år 2000. Den heter Babble och fick
lysande recensioner. Den senaste, färsk så det ryker, är vassare.
Detta trots en i ett par fall vilseledande titel. Låtar som Take your
time blues och Available känner i alla fall inte jag igen. Inte undra på
eftersom de har skrivits av Carin Lundin.
Men Carin Lundins röst känns igen. Tack för det. Den är
enkel – men väger tungt. Den är chosefri – men inte naken.
Att använda sin röst på ett naturligt sätt - det är
konst det.
Att vi sedan känner igen de flesta sångerna gör det inte sämre.
Inte heller att Jan Lundgren spelar piano…
Av låtarna finns det många favoriter – inte minst Them there
eyes i ett kul arrangemang. Eller min personliga favorit, Little girl blue.
Allt tolkas ärligt och avväpnande av Carin Lundin som, i mitt tycke,
har den naturligaste jazzrösten av alla våra duktiga sångerskor.
Och de är många.
Att dessutom höra Jan Lundgren, Mattias Welin och Daniel Fredriksson är
bonus.
Per-Henrik Cellton / Barometern-OT, 18 mars 2005
----------------------------------------------------------
Titeln
Songs that we all recognize säger egentligen allt. Det handlar om sånger
som vi alla känner igen. Med andra ord ger Carin Lundin oss det hon är
riktigt bra på - att sjunga jazzstandards. Visst kan man tycka att det
blir lite strömlinjeformat i sin lågmäldhet ibland, men det
är en mycket bra skiva.
Lundin presenterar få egna arrangemang på skivan. Bara två,
men de är desto bättre. Det känns som om Lundin har vuxit som
låtskrivare sedan första plattan From dusk to dawn, och andra plattan
Babble.
I övrigt ägnar hon sig åt personliga tolkningar av låtar
som Ray Charles Ain´t that love och Kerns Pick Your self up. Och Love
me or leave me tillhör plattans bästa tolkningar.
Klokt nog står också musikerna Jan Lundgren, Daniel Fredriksson
och Mattias Welin med redan på omslaget, för de är en central
del i kvalitéerna på den här skivan.
Framför allt Jan Lundgren glänser med ett sparsmakat och väl
avvägt pianospel, som passar bra till Lundins lågmälda och behagliga
röst.
Patrik
Boström / NSD 7 april 2005
---------------------------------------
Sångerskan Carin Lundin från Växjö begår i och med
”Songs That We All Recognize” sin tredje cd sedan debuten för
åtta år sedan. Idag tillhör hon tveklöst allsvenskan,
även om hon inte har slagit sig fram till någon medaljplats ännu.
Hon sjunger väl, textar bättre än de flesta och är rytmiskt
säker. Och det bästa av allt: hon är alldeles naturlig och skönt
opretentiös.
Precis som på sina tidigare plattor sjunger Carin en rad välvalda
standards, uppblandade med ett par egna alster, betydligt mer begåvade
– både när det gäller text och musik – än det
mesta hennes kolleger brukar tota ihop hemma på kammaren. Hon har också
lånat en låt av Ray Charles, ”Ain´t That Love”,
som dessvärre inte passar hennes temperament särskilt väl. Dessutom
sjunger hon en sång som jag aldrig hört tidigare, men som går
rakt till hjärtat, Charles De Forests ”You Look Like Someone”.
Trots Carin Lundins odiskutabla kvaliteter är det ändå komptrion
som plockar hem de flesta poängen. Den anförs av Jan Lundgren, vars
pianospel som vanligt är fullkomligt magnifikt. Hans lyhördhet, melodiska
och rytmiska fantasi och läckra anslag gör att man kan köpa plattan
enbart för hans skull.
Jan Olsson DIG-Music april 2005
------------------------------------
När
Carin Lundin sjunger "Love me or leave me" och ett knippe andra slitstarka
standards ur "The american songbook" med ett inbyggt inre leende och
improviserade slutchorus, liknar hon ofta mainstreamjazzens drottning Ella Fitzgerald,
fast utan scatsolon och med ett stänk av Sarah Vaughan i balladerna.
Både den 38-åriga småländskans två egna låtar
och den inledande höjdaren "Ain´t that love" av Ray Charles
har en skön blueskänsla, men i övrigt är experimentlustan
begränsad till en långsam bossaversion av "Them there eyes"
och "Secret love" som jazzvals.
Jan Lundgren leder den välbalanserade pianotrion med Mattias Welin och
Daniel Fredriksson på sedvanligt avspänt sätt, men jag saknar
Johan Setterlinds Chet Baker-pysande trumpet från förra albumet "Babble"
(2000).
Martin Erlandsson /Hallands Nyheter
-----------------------------------------
MUSIKINDUSTRIN, mi. 1/4
Sångerskan Carin Lundin har kommit med sin tredje skiva, Songs That We
All Recognize [Prophone/CMM].
Tio kända evergreens och två original av Carin, Take Your Time Blues
och Available, är färdkost.
Little Girl Blue, I'll Be Around, Pick Yourself Up och The Party's Over är
några av de kända melodier som Carin tolkar lyhört.
Förnämlig assistans har hon från kompet med pianisten Jan Lundgren,
basisten Mattias Welin och trumslagaren Daniel Fredriksson. De personligt skrudade
arrangemangen skall också framhållas.
GO
--------------------
"Wonderful stuff." "A combination of elegance and optimism makes "Babble" a consistent delight." - D. Lewis, Cadence Magazine march 2001
"En röst värd internationell lansering." - Bronson B
Månsson,
Kristianstadsbladet 10/2 2001
"Begåvad låtskriverska…" "Titelspåret
är en höjdare." "Carin är startklar och redo att ta
över efter Monica Zetterlund." - A. Hvidfeldt, Aftonbladet
14/6 2000
"Sångerskan Carin Lundin har hittat sin nisch…" "Hennes
version av Am I Blue var en njutbar rysare." - S. Malm, SvD
12/2 2001
"Sångerna ligger som gjutna i Carin Lundins mun…" - M.
Wallgren, DN 19/5 2000
"Hon är en härlig sångerska med ett avväpnande chosefritt
tonfall. Jag blir genuint och uppriktigt glad av musiken." - J.
Östberg, OJ nr 6 2000
"Carin Lundin, denna späda varelse som fjäderlätt studsar på harmonierna. Och som när kvällen nått andra set, chockar med ett jävlar anamma i sin egen "Nothing" så pinnstolen knakar…" - K. Johansson, Helsingborgs Dagblad 11/2 2001
"Carin Lundins sångkonst utstrålar en blandning av nonchalans
och precision. Hon tillåter sig att variera från klockrent klingande
till knarrigt gnällande…"
- L. Linnskog, Folket 1/3 2001
"Carin Lundin, en svensk Anita O´Day." - H. Delby,
Eskilstuna Kuriren 1/3 2001
"Kalla det gärna en lyckad come-back där hon utstrålar
ett artistiskt lugn som vinner gehör. Moget utan krusiduller ger hon sig
hän i melodier mestadels från den odödliga amerikanska sångboken
där hon får fram förtroliga stämningar med lyster."
-Göran Olson 26/3, Jazzlife
"Hon sjunger med sensuell touch, indelar perfekt, tycks ha jazzen i
blodet. Som få svenska jazzsångerskor kan hon verkligen gestalta
en melodi. Det kunde som bekant även Ella Fitzgerald och Billie Holiday.
Carin står nånstans mitt emellan dessa fixstjärnor."
-Stig Jonasson, Smp 9/3
"Carin Lundins röst är enkel ˆ men väger tungt. Den är
chosefri ˆ men inte naken. Att använda sin röst på ett naturligt
sätt - det är konst det.
Allt tolkas ärligt och avväpnande av Carin Lundin som, i mitt tycke,
har den naturligaste jazzrösten av alla våra duktiga sångerskor.
Och de är många."
-Per-Henrik Cellton, Barometern-OT 18/3